Det lilla barnet är helt ”öppet” för sin omvärld och har ett instinktivt förtroende till vuxenvärlden vilket tar sig uttryck i viljan och förmågan att efterhärma. Waldorfförskolan fäster därför stort avseende vid barns förmåga till efterhärmning. All den vuxnes verksamhet såsom matlagning, hantverk, berättande, dockspel, sång och musik syftar till att ge barnen rika tillfällen till detta. Inte bara människorna omkring barnen, utan även miljön gör starkt intryck. En hemlik miljö, med varma färger och naturmaterial ger äkta sinnesupplevelser utan att vara påträngande. Skapande lek som sker ur egna initiativ med hjälp av enkla material såsom tyger, klossar, snören, bänkar osv. ger näring till barnens fantasi och leklust. Barnens förtroende till yttervärlden stärks genom den dagliga rytmen och kontinuiteten som präglar förskolan. Under dagen växlar man mellan fri lek och samling med små berättelser, fingerlekar rim och ramsor. Även veckans och årets rytm avspeglar sig i fester, sånger och berättelser. I allt det man väljer att göra med och inför barnen, försöker waldorfförskolläraren att skänka barnen ett innerligt och vördnadsfullt förhållande till vår jord och allt det förunderliga som finns här. I waldorfförskolan stannar sexåringarna oftast kvar i sin trygga miljö. Genom att öva sig i flöjtspel, hantverk och vardagliga uppgifter förbereds sexåringarna för skolstarten. De små får då möjligheten att vänta och längta efter att själva bli lika stora.